Under eftermiddagen den 11:e vilket var dag 66 på dräktigheten märkte jag att Märta vankade runt och verkade rastlös. Hon gick på lådan flera gånger och tvättade sig i baken frekvent. Hon var också ovanligt kontaktsökande och verkade vilja vara i närheten av mig. Jag misstänkte då att kanske något var på gång och valde att inte gå och lägga mig utan avvakta lite och se vad som skulle hända. Magen var dock mjuk och såg inga sammandragningar. Vid 23-tiden noterade jag att hon låg och kurrade högt och hade en speciell frånvarande blick vilket jag tolkade som att hon hade förvärkar. Beslutade mig då för att det nog inte var läge att gå och sova utan avvakta och se hur det skulle utveckla sig.
00:30 ungefär noterade jag en blodig flytning och förstod då att det helt säkert var förlossning på gång. Bara att ladad upp med Pepsi Max och hålla sig vaken med andra ord. Cirka 01:30 kom den första svaga krystvärken. Sedan ökade det långsamt i frekvens. 02.15 såg jag första fosterblåsan som hon direkt slickade hål på. 02.40 dyker en svans upp och då suckar jag och tänker att varför måste hon få en som kommer med baken först som första kattunge (de brukar vara lite mer kämpiga att föda fram). Märta var väldigt orolig och gick runt till olika ställen där hon lade sig och krystande. Hon var på toalådan en sväng, sedan i bolådan, hon låg ner, hon stod på huk, hon kämpade verkligen med denna första unge. Den kom ut ungefär havvägs och då fick hon lite panik och sprang iväg ut på golvet där hon sedan gjorde en kraftansträngning och klämde ut den lilla mitt på golvet i vardagsrummet. Jag bullade upp med handdukar under eftersom moderkakan fortfarande var kvar och så låg hon där en stund och tvättade på bebisen som jag då tyckte var en hane (visade sig senare vara en hona). Hon vägde 92 gram och såg ut att vara lila eller fawn med vita tecken.
När moderkakan kommit ut flyttade vi tillbaka till bolådan och där låg Märta förnöjd med sin lilla bebis som snart fick fatt i en tutte. 03.35 dyker ett litet (med betoning på litet) syskon upp. En liten liten hona, som såg ut att vara antingen choklad eller kanel med vitt, på endast 64 gram. Hon var så liten i jämförelse med syskonet men otroligt pigg och ettrig och satte direkt fart med att leta mat och fick snart fatt i en tutte även hon.
Märta ligger nöjd igen med sina två små och precis när jag börjar undra om det kommer flera vilket jag ändå var ganska säker på så dyker en liten eftersläntare upp. Denna unge föds i förbifarten utan att jag ens knappt märkte att han slank ut. En solid lila/fawn hane på 82 gram.
Efter detta lägger sig lugnet i bolådan. Jag bäddar rent och tar mig en liten tupplur i soffan brevid. Det blev en lång lång natt men är tacksam över att allt gick bra med Märtas första förlossning och att alla verkar pigga och krya. Nu håller vi tummarna att alla klarar den första lite sköra tiden, speciellt den lilla men ettriga tjejen på 64 gram.
Min dotter Ebba har fått i uppdrag att namnge kullen då mina söner fick namnge förra årets två kullar så jag väntar med spänning på vad det ska bli. Rykten säger att det eventuellt kan handla om frukt eller bär. Vi får se framöver 🙂
